Optioner inkomster uttalande

Forskning FUNKTIONER Aktieoptioner: Resultaträkning, Balansräkning Finansiell redovisning påverkan av aktieoptioner är ett ofta missförstått ämne för investerare. Denna kolumn kommer att undersöka effekterna av aktieoptioner på balansräkningen och resultaträkningen. Det kommer också att innehålla ett exempel på effekten av optioner på utspädd vinst per aktie. Av Phil Weiss (TMF Grape) 12 oktober 2000 Förra månaden skrev jag en introduktion till aktieoptioner där jag granskade kompensationsaspekterna, de främsta fördelarna och nackdelarna och de olika typerna av alternativ som kan beviljas. Jag gillar att fortsätta denna serie med en diskussion om effekterna av aktieoptioner i balansräkningen och resultaträkningen. Min diskussion ikväll kommer att fokusera på icke-kvalificerade aktieoptioner. Om du inte är bekant med den termen, vänligen gå tillbaka till min inledande kolumn. En av de största invändningarna mot redovisning av aktieoptioner är att de allra flesta företag inte redovisar någon kompensationskostnad avseende optionsoptioner. Följaktligen får dessa företag, som redovisar sina optioner enligt APB 25 (den ursprungliga redovisningsansvarige som beskriver behandlingen av optionsrätter enligt amerikanska generellt godkända redovisningsprinciper), inte dra av den inkomstskatt som uppnås genom utövandet av sådana alternativ. Istället går denna skatteförmån genom egenkapitaldelen i bolagets balansräkning. I många fall kan du se beloppet av denna förmån som återspeglas i förklaringen av förändringar i aktieägarens eget kapital. Eftersom redovisningen är ett dubbelregistreringssystem är den andra sidan av förändringen till eget kapital en minskning av inkomstskatt som betalas till IRS. Treasury Stock Method Bokföringsreglerna kräver emellertid att den skatteförmån som nämns ovan återspeglas i beräkningen av utspädd vinst per aktie, vilket beräknas via Treasury Stock Method (TSM). Kortfattat förutsätter TSM att alla pengar i optionsoptioner utövas i början av en finansiell period (eller datum för utfärdande, om det senare). Anledningen till att denna metod för beräkning av EPS kallas TSM är att den använder intäkterna från hypotetisk utövande av optionsoptioner för att återköp av aktier i aktier - sådana aktier kallas egna aktier. Detta tjänar faktiskt att minska utspädningseffekten av aktieoptioner. Oroa dig inte om det här låter lite förvirrande. Jag ger ett exempel på hur detta fungerar inom kort. Det finns faktiskt en ny redovisningsstandard (FAS nr 123) som rekommenderar att företag registrerar kompensationsutgifter för deras personaloptionsbidrag. Detta alternativ, som tar ut kompensationsutgifter för verkligt värde på optioner som beviljas anställda, är emellertid i stor utsträckning ignorerad. Ett företag som följer denna redovisning uttalande är Boeing Airlines (NYSE: BA). Om du tittar på resultaträkningen. du kommer se den här kostnaden återspeglas i linjen kallad aktiebaserad planeringskostnad. Genom att följa FAS nr 123 kan Boeing också redovisa några av de skatteförmåner som är förknippade med optionsoptionsutövning (naturligtvis är skatteförmånen mindre än den faktiska kompensationsutgiften). Nu kan vi försöka sätta några nummer bakom vad jag har pratat om och se vad som händer. I arbetet genom det här exemplet antar vi att optionerna redovisas under APB 25 och att företagen inte redovisar någon kompensationskostnad för tilldelning av köpoptioner. Du kanske vill ta en kort paus innan du går igenom exemplet. Gå och få dig något kallt att dricka och en räknare också, eftersom det enda sättet jag kan tänka på gör detta är att springa igenom en massa tal och beräkningar. För det första måste vi göra vissa antaganden om hur många alternativ som faktiskt utnyttjades för att beräkna balansförändringen. Det bör noteras att i denna del av exemplet hänvisar Ill endast till de faktiska alternativen som utövas. I den andra delen hänvisar Ill till det totala antalet utestående optioner. Båda är nödvändiga för att bestämma den fullständiga finansiella rapporten. Det bör också noteras att det yttersta syftet med den andra delen av beräkningen är att bestämma hur många ytterligare aktier företaget skulle behöva utfärda (utöver det som det kunde återköpa med intäkterna från aktieoptionsutövningen) i händelse av att Samtliga utestående optioner utövades. Om du funderar på det, borde det ge mycket mening. Syftet med hela beräkningen är att bestämma utspädd EPS. Beräkning av antalet aktier som måste utfärdas för att komma fram till utspädningsandel. Obs! Detta resulterar i en ökning av kassaflödet på 14 000 (vanligtvis kassaflöde från verksamheten). Behandlingen av optioner på kassaflödesanalysen kommer att diskuteras mer fullständigt i nästa del av denna serie. Därefter måste du lägga till några fler antaganden för att se vad som händer med EPS: Låt oss sammanfatta vad som hände här. Resultaträkning påverkan Ingen direkt. Som nämnts ovan har bolaget i det här exemplet valt att ta det traditionella tillvägagångssättet till optionsoptionsersättning och har inte dragit av någon kompensationskostnad i resultaträkningen. Man kan emellertid inte förbise det faktum att det finns en ekonomisk kostnad för aktieoptioner. De flesta företagens misslyckande att reflektera aktieoptioner i resultaträkningen har lett många att hävda att detta fel leder till en överstatistik av inkomst. Frågan om huruvida sådana belopp ska återspeglas i resultaträkningen är svårt eller inte. Det är lätt att hävda att det inte är svårt att fastställa exakta kostnader för optioner vid tidpunkten för utfärdandet, med undantag för effekterna av sådana optioner från bokföringsinkomsterna. Detta beror på sådana faktorer som det faktiska priset på beståndet vid tidpunkten för träning och det faktum att det finns anställda som inte kommer att bli föremål för de alternativ som de beviljas. Balanseffekter Aktieägarna ökade med 14.000. Företaget sparade 14 000 i skatter. Resultat per aktie Vid beräkningen av utspädd EPS antar du att alla in-the-money optioner utövas till periodens genomsnittliga aktiekurs (25 000 aktier enligt option i detta exempel). Detta resulterar i att företaget behandlas som erhållit intäkter som motsvarar värdet av antalet optioner utestående tider övningspriset (500 000). För detta ändamål anses dessutom att ha erhållit intäkter som motsvarar storleken på den skatteförmån som skulle erhållas om alla optioner utnyttjades (262 500). Dessa intäkter används sedan för att köpa aktier till genomsnittlig aktiekurs (15 250 aktier). Denna siffra subtraheras sedan från det totala antalet aktieoptioner som är i pengar för att bestämma de inkrementella aktierna som skulle utfärdas av företaget (9 750). Det är denna siffra som resulterar i ökningen av de totala utestående aktierna för den utspädda EPS-beräkningen. I det här exemplet var företaget tvungen att emittera 9 750 aktier och såg sin utspädda EPS sjunka från 2,50 till 2,38, en minskning med ca 5. Du kommer säkert att finna att skillnaden mellan grund och utspädd EPS i detta exempel är lite större än normalt. I nästa del av denna serie diskuterar jag hur optionsoptioner behandlas i kassaflödesanalysen. Om du har några frågor om vad som presenterats här, fråga dem på vårt Motley Fool Research Discussion Board. SOS: Redovisning för personaloptioner av David Harper Relevans ovanför Pålitlighet Vi kommer inte att se över den upphetsade debatten om huruvida företagen ska bekosta personaloptioner . Vi borde dock fastställa två saker. För det första har experterna i Financial Accounting Standards Board (FASB) önskat kräva alternativutgifter sedan början av 1990-talet. Trots det politiska trycket blev utgifterna mer eller mindre oundvikliga när International Accounting Board (IASB) krävde det på grund av det avsiktliga drivet för konvergens mellan amerikanska och internationella redovisningsstandarder. (För relaterad läsning, se Kontroversen över alternativutgifter.) För det andra finns det en legitim debatt om de två primära kvaliteterna för bokföringsinformation: relevans och tillförlitlighet. Årsredovisningen uppvisar den relevanta standarden när de inkluderar alla materialkostnader som företaget ådragit sig - och ingen förnekar allvarligt att alternativen är en kostnad. Rapporterade kostnader i finansiella rapporter uppnår tillförlitligheten när de mäts på ett opartiskt och korrekt sätt. Dessa två kvaliteter av relevans och tillförlitlighet kolliderar ofta i redovisningsramen. Till exempel är fastighet redovisad till historisk kostnad, eftersom historisk kostnad är mer tillförlitlig (men mindre relevant) än marknadsvärde - det vill säga vi kan mäta med tillförlitlighet hur mycket som har spenderats för att förvärva fastigheten. Motståndare mot utgifter prioriterar tillförlitligheten och insisterar på att alternativkostnaderna inte kan mätas med konsekvent noggrannhet. FASB vill prioritera relevans, tro att det är ungefär rätt att fånga en kostnad är viktigare än att vara exakt fel när man helt och hållet slipper det. Upplysningar som krävs men inte erkännande för nu I mars 2004 kräver den nuvarande regeln (FAS 123) upplysningar men inte erkännande. Det innebär att kostnadsberäkningar av optioner måste anges som en fotnot, men de behöver inte redovisas som en kostnad i resultaträkningen, där de skulle minska den redovisade vinsten (vinst eller nettovinst). Det innebär att de flesta företag faktiskt rapporterar fyra resultat per aktie (EPS) - om inte de frivilligt väljer att erkänna alternativ som hundratals har redan gjort: I resultaträkningen: 1. Grundläggande EPS 2. Utspädd EPS 1. Pro Forma Basic EPS 2. Pro Forma Utspädd EPS Utspädd EPS Fångar Vissa Alternativ - De som är gamla och i pengarna En viktig utmaning inom dataprogrammet EPS är potentiell utspädning. Närmare bestämt vad gör vi med utestående men ej utnyttjade alternativ, gamla optioner som beviljats ​​tidigare år som lätt kan konverteras till vanliga aktier när som helst (Detta gäller inte bara aktieoptioner utan även konvertibel skuld och vissa derivat.) Utspädd EPS försöker fånga denna potentiella utspädning med hjälp av treasury-stock-metoden som illustreras nedan. Vårt hypotetiska företag har utestående 100 000 stamaktier, men har också 10 000 utestående alternativ som alla ingår i pengarna. Det vill säga de beviljades med 7 kurs, men beståndet har sedan stigit till 20: Basic EPS (nettoinkomst stamaktier) är enkelt: 300.000 100.000 3 per aktie. Förtunnad EPS använder sig av treasury-stock-metoden för att svara på följande fråga: hypotetiskt hur många vanliga aktier skulle vara utestående om alla alternativ i pengarna utövades idag I exemplet diskuterat ovan skulle övningen ensam lägga till 10.000 stamaktier till bas. Den simulerade övningen skulle emellertid ge företaget extra pengar: övningsinkomst på 7 per option plus en skatteförmån. Skatteförmånen är reell kontanter eftersom företaget får sänka sin skattepliktiga inkomst med optionsvinsten - i det här fallet 13 per optionsoption. Varför Eftersom IRS kommer att samla skatter från optionsinnehavarna som kommer att betala ordinarie inkomstskatt på samma vinst. (Observera att skatteförmånen avser icke-kvalificerade aktieoptioner. Så kallade incitamentsprogramoptioner kan inte vara avdragsgilla för bolaget, men färre än 20 optioner är ISOs.) Låt oss se hur 100 000 stamaktier blir 103.900 utspädda aktier enligt treasury-stock-metoden, som, kom ihåg, bygger på en simulerad övning. Vi antar utövandet av 10 000 pengar i pengar, det här lägger till 10 000 stamaktier till basen. Men företaget får tillbaka utbildningsinkomster på 70 000 (7 lösenpris per option) och en kontant skatteförmån på 52 000 (13 vinst x 40 skattesats 5,20 per option). Det är en jätte 12,20 kontantrabatt, så att säga, per option för en total rabatt på 122.000. För att slutföra simuleringen antar vi att alla extra pengar används för att köpa tillbaka aktier. Till det nuvarande priset på 20 per aktie köper företaget tillbaka 6.100 aktier. Sammanfattningsvis skapar konverteringen av 10 000 alternativ endast 3 900 netto ytterligare aktier (10 000 optioner konverterade minus 6.100 återköp aktier). Här är den faktiska formeln, där (M) nuvarande marknadspris, (E) lösenpris, (T) skattesats och (N) antal optioner utövade: Pro Forma EPS Fångar de nya optioner som beviljats ​​under året Vi har granskat hur utspädd EPS fångar effekten av utestående eller gamla in-the-money alternativ som beviljats ​​tidigare år. Men vad gör vi med optioner som beviljats ​​under det aktuella räkenskapsåret som har noll inneboende värde (det vill säga förutsatt att lösenpriset är lika med aktiekursen), men är kostsamma ändå eftersom de har tidsvärde. Svaret är att vi använder en options-prismodell för att uppskatta en kostnad för att skapa en icke-kassakostnad som minskar den redovisade nettoresultatet. Med treasury-stock-metoden ökar nämnaren av EPS-kvoten genom att lägga till aktier, reducerar proforma expensing täljaren av EPS. (Du kan se hur kostnaderna inte dubblar räknar som vissa har föreslagit: utspädd EPS innehåller gamla alternativtillskott medan proforma expensing innehåller nya bidrag.) Vi granskar de två ledande modellerna Black-Scholes och Binomial, under de kommande två delarna av detta serier, men deras effekt är vanligtvis att producera en verkligt värde uppskattning av kostnaden som ligger någonstans mellan 20 och 50 av aktiekursen. Medan den föreslagna redovisningsregeln som kräver utgiftsfördelning är mycket detaljerad är rubriken verkligt värde på bidragsdatumet. Detta innebär att FASB vill kräva att företagen ska beräkna optionsmässiga verkliga värden vid tidpunkten för beviljandet och redovisa (redovisa) denna kostnad i resultaträkningen. Tänk på bilden nedan med samma hypotetiska företag som vi tittade på ovan: (1) Utspädd EPS baseras på att dividera justerad nettovinst på 290 000 i en utspädd aktiebas på 103 900 aktier. Under proforma kan emellertid den utspädda andel basen vara olika. Se vår tekniska anmärkning nedan för mer information. Först kan vi se att vi fortfarande har vanliga aktier och utspädda aktier där utspädda aktier simulerar utövandet av tidigare beviljade optioner. För det andra har vi vidare antagit att 5 000 optioner har beviljats ​​under innevarande år. Låt oss anta att våra modeller beräknar att de är värda 40 av 20 aktiekurser, eller 8 per alternativ. Den totala utgiften är därför 40 000. För det tredje, eftersom våra möjligheter råkar klippa på fyra år, kommer vi att avskriva utgiften de närmaste fyra åren. Detta är principen om att matcha principerna i åtgärd: Tanken är att vår medarbetare ska tillhandahålla tjänster under intjänandeperioden, så att utgiften kan spridas över den perioden. (Även om vi inte har illustrerat det, får företagen sänka utgiften i väntan på eventuella förverkande på grund av uppsägning av anställda. Ett företag kan till exempel förutse att 20 av de beviljade optionerna förverkas och minska kostnaderna i enlighet därmed.) Vår nuvarande årliga Kostnaden för optionsbidraget är 10 000, den första 25 av de 40 000 utgifterna. Vår justerade nettoresultat är därför 290 000. Vi delar upp detta i både vanliga aktier och utspädda aktier för att producera den andra uppsättningen proforma EPS-nummer. Dessa måste redovisas i en fotnot och kommer med stor sannolikhet att kräva erkännande (i resultaträkningen) för räkenskapsår som börjar efter den 15 december 2004. En slutlig teknisk not för de modiga Det finns en teknik som förtjänar att nämna några: Vi använde samma utspädda aktiebas för både utspädda EPS-beräkningar (rapporterad utspädd EPS och proforma utspädd EPS). Tekniskt sett ökar aktiebasen under proforma utspädd ESP (punkt iv i ovanstående finansiella rapport) med antalet aktier som kan köpas med den avskrivna kompensationsutgiften (det vill säga utöver övningsintäkterna och skatteförmåner). Därför, under det första året, då endast 10 000 av 40 000 optionskostnader har debiterats, kan de övriga 30 000 hypotetiskt återköpa ytterligare 1.500 aktier (30 000 20). Detta - i det första året - producerar totalt antal utspädda aktier på 105 400 och utspädd EPS på 2,75. Men i det fjärde året, allt annat lika, skulle 2,79 ovan vara korrekt eftersom vi redan skulle ha färdigställt 40 000. Kom ihåg att detta endast gäller proforma utspädd EPS där vi kostnadsberäknar alternativ i täljaren. Konklusion Utgiftsoptioner är bara ett försök att bedöma alternativkostnaden. Föredragandena har rätt att säga att alternativen är en kostnad och att räkna något är bättre än att inte räkna med något. Men de kan inte hävda att kostnadsberäkningar är korrekta. Tänk på vårt företag ovan. Vad händer om stocken dyker till 6 nästa år och stannade där Då alternativen skulle vara helt värdelösa, och våra kostnadsberäkningar skulle visa sig vara betydligt överskattade medan vår EPS skulle bli underskattad. Omvänt, om beståndet gjorde det bättre än förväntat, skulle våra EPS-nummer vara överdrivna, eftersom vår kostnad skulle ha visat sig vara underskattad. Investerare Publikationer Nybörjarguide till bokslutet Grunderna Om du kan läsa en näringslabel eller en basebolllåda kan du Lär dig läsa grundläggande bokslut. Om du kan följa ett recept eller ansöka om ett lån kan du lära dig grundläggande redovisning. Grunderna är inte svåra och de arent raketvetenskap. Denna broschyr är utformad för att hjälpa dig att få en grundläggande förståelse för hur du läser bokslut. Precis som en HLR-klass lär dig hur du utför grunderna för pulmonell återupplivning i hjärtat, kommer den här broschyren att förklara hur man läser de grundläggande delarna av ett finansiellt uttalande. Det kommer inte att träna dig för att vara en revisor (precis som en HLR-kurs kommer inte att göra dig till en hjärtläkare), men det borde ge dig självförtroendet för att kunna titta på en uppsättning finansiella rapporter och förstå dem. Låt oss börja med att titta på vilka finansiella rapporter som gör. Visa mig pengarna Vi kommer alla ihåg Cuba Gooding Jr. s odödliga linje från filmen Jerry Maguire. Visa mig pengarna Tja, det är vad finansiella rapporter gör. De visar dig pengarna. De visar dig var en kompanys pengar kom ifrån, var den gick och var den är nu. Det finns fyra huvudredovisningar. De är: (1) balansräkningar (2) resultaträkningar (3) kassaflödesanalyser och (4) eget kapital. Balansräkningar visar vad ett företag äger och vad det skylder på en bestämd tidpunkt. Resultaträkningar visar hur mycket pengar ett företag har gjort och spenderat över en tidsperiod. Kassaflödesanalyser visar också utbytet av pengar mellan ett företag och omvärlden över en viss tid. Den fjärde bokslutet, som kallas ett eget kapital, visar förändringar i aktieägarnas aktieägare över tiden. Låt oss se mer på alla de tre första boksluten. Balansräkningar En balansräkning ger detaljerad information om bolagets tillgångar. skulder och eget kapital. Tillgångar är saker som ett företag äger som har värde. Detta innebär vanligtvis att de antingen kan säljas eller användas av företaget att göra produkter eller tillhandahålla tjänster som kan säljas. Tillgångar inkluderar fysisk egendom, såsom växter, lastbilar, utrustning och lager. Det innehåller också saker som inte kan röra men ändå existera och ha värde, till exempel varumärken och patent. Och kontanter är en tillgång. Det är också investeringar som ett företag gör. Skulder är summor pengar som ett företag är skyldigt för andra. Detta kan innefatta alla slags skyldigheter, som pengar som lånas från en bank för att starta en ny produkt, hyra för användning av en byggnad, pengar till leverantörer för material, löner som ett företag är skyldigt för sina anställda, miljöanvändningskostnader eller skatter som är skyldiga att regeringen. Skulder inkluderar även skyldigheter att tillhandahålla varor eller tjänster till kunder i framtiden. Eget kapital är ibland kallat kapital eller nettovärde. Det är de pengar som skulle vara kvar om ett företag sålde alla sina tillgångar och betalade alla sina skulder. Denna kvarvarande pengar tillhör bolagets aktieägare eller ägare. Följande formel sammanfattar vad en balansräkning visar: AKTIEFÖRSÄKRINGAR AKTIEÄGARE EGET KAPITAL En företags tillgångar måste motsvara eller kvotera summan av sina skulder och eget kapital. En företags balansräkning upprättas som den grundläggande redovisningsekvationen som visas ovan. På vänster sida av balansräkningen listar företagen sina tillgångar. På höger sida listar de sina skulder och eget kapital. Ibland visar balansräkningarna överst, följt av skulder, med eget kapital i botten. Tillgångar listas generellt utifrån hur snabbt de konverteras till kontanter. Omsättningstillgångar är saker som ett företag förväntar sig att konvertera till kontanter inom ett år. Ett bra exempel är inventering. De flesta företag räknar med att sälja sina lager för kontanter inom ett år. Noncurrent tillgångar är saker som ett företag inte förväntar sig att konvertera till kontanter inom ett år eller det tar längre tid än ett år att sälja. Icke-löpande tillgångar inkluderar anläggningstillgångar. Anläggningstillgångar är de tillgångar som används för att driva verksamheten men som inte är tillgängliga för försäljning, såsom lastbilar, kontorsmöbler och annan egendom. Skulder är generellt noterade baserat på förfallodagar. Skulder sägs vara antingen nuvarande eller långsiktiga. Kortfristiga skulder är förpliktelser som ett företag förväntar sig att betala inom året. Långfristiga skulder är förpliktelser som beror på mer än ett år bort. Eget kapital är det belopp som ägare investerat i bolagets aktie plus eller minus bolagets vinst eller förluster sedan starten. Ibland fördelar företagen inkomster i stället för att behålla dem. Dessa utdelningar kallas utdelningar. En balansräkning visar en snapshot av bolagets tillgångar, skulder och eget kapital vid rapportperiodens slut. Det visar inte flödena in i och ut ur kontona under perioden. Resultaträkning Ett resultaträkning är en rapport som visar hur mycket intäkter ett företag tjänat under en viss tidsperiod (vanligtvis i ett år eller en del av ett år). En resultaträkning visar också kostnader och kostnader för att tjäna inkomsterna. Den bokstavliga bottenlinjen i uttalandet visar vanligtvis företagets nettoresultat eller - förluster. Detta berättar hur mycket företaget tjänat eller förlorat under perioden. Resultaträkningar redovisar också vinst per aktie (eller EPS). Beräkningen berättar hur mycket pengar aktieägarna skulle få om företaget beslutade att fördela hela nettoresultatet för perioden. (Företagen delar nästan aldrig alla sina intäkter. Vanligtvis återinvesterar de dem i verksamheten.) För att förstå hur inkomsträkningar ställs upp, tänk på dem som en trappa. Du börjar överst med det totala försäljningsvärdet under räkenskapsperioden. Då går du ner, ett steg i taget. Vid varje steg gör du avdrag för vissa kostnader eller andra driftskostnader som är förknippade med att tjäna intäkterna. I nedre delen av trappan, efter avdrag för alla kostnader, lär du dig hur mycket företaget faktiskt tjänat eller förlorat under räkenskapsperioden. Människor kallar ofta det här i botten. Högst upp i resultaträkningen är det totala beloppet som inkommit från försäljning av produkter eller tjänster. Denna topplinje kallas ofta bruttointäkter eller försäljning. Det kallas brutto eftersom kostnaderna inte har dras av från det ännu. Så numret är grovt eller oraffinerat. Nästa rad är pengar företaget inte förväntar sig att samla på viss försäljning. Det kan till exempel bero på försäljningsrabatter eller returvaror. När du drar avkastningen och utsläppsrätterna från bruttointäkterna kommer du till företagets nettointäkter. Den heter netto eftersom, om du kan tänka dig ett nät, lämnas dessa intäkter i nätet efter avdrag för avkastning och utsläppsrätter har kommit ut. Att flytta ner trappan från nettoinkomstlinjen finns flera linjer som representerar olika typer av driftskostnader. Även om dessa linjer kan rapporteras i olika order visar nästa linje efter nettoomsättningen vanligtvis försäljningskostnaderna. Detta nummer anger hur mycket pengar företaget spenderade för att producera de varor eller tjänster som den sålde under räkenskapsperioden. Nästa rad subtraherar försäljningskostnaderna från nettointäkterna för att komma fram till en subtotal kallad bruttovinst eller ibland bruttomarginalen. Dess anses grovt eftersom det finns vissa kostnader som inte har dras av från det ännu. Nästa avsnitt behandlar rörelsekostnader. Det här är utgifter som går till att stödja en företags verksamhet under en viss period, till exempel löner för administrativ personal och kostnader för att undersöka nya produkter. Marknadsföringskostnader är ett annat exempel. Driftskostnaderna skiljer sig från försäljningskostnader som dras av ovanför, eftersom rörelsekostnader inte kan kopplas direkt till produktionen av de produkter eller tjänster som säljs. Avskrivningar avräknas också från bruttoresultatet. Avskrivningar tar hänsyn till slitage på vissa tillgångar, till exempel maskiner, verktyg och möbler som används på lång sikt. Företagen fördelade kostnaden för dessa tillgångar under de perioder de används. Denna process för att sprida dessa kostnader kallas avskrivningar. Avgiften för att använda dessa tillgångar under perioden är en bråkdel av den ursprungliga kostnaden för tillgångarna. Efter avdrag för alla rörelsekostnader från bruttoresultatet kommer du till rörelseresultat före räntekostnader och inkomstskatt. Detta kallas ofta inkomst från verksamheten. Nästa företag måste redovisa ränteintäkter och räntekostnader. Ränteintäkter är pengar företag gör från att hålla sina pengar i räntebärande sparkonto, penningmarknadsfonder och liknande. Å andra sidan är räntekostnaden pengebolagen betalade i ränta för pengar de lånar. Vissa resultaträkningar visar ränteintäkter och räntekostnader separat. Vissa resultaträkningar kombinerar de två siffrorna. Ränteintäkterna och - kostnaderna läggs sedan till eller subtraheras från rörelseresultatet för att komma fram till rörelseresultat före skatt. Slutligen dras in inkomstskatt och du kommer i botten: nettoresultat eller nettoförluster. (Nettoresultatet kallas också nettoresultat eller nettoresultat.) Detta berättar hur mycket företaget faktiskt har förtjänat eller förlorat under räkenskapsperioden. Gjorde företaget vinst eller förlorade pengar. Resultat per aktie eller EPS De flesta resultaträkningarna inkluderar en beräkning av vinst per aktie eller EPS. Beräkningen berättar hur mycket pengar aktieägarna skulle få för varje aktieandel de äger om företaget fördelade hela sin nettoresultat för perioden. För att beräkna EPS tar du den totala nettoresultatet och delar upp det med antalet utestående aktier i bolaget. Kassaflödesanalys Kassaflödesanalyser rapporterar företagets inflöden och utflöden av kontanter. Detta är viktigt eftersom ett företag behöver ha tillräckligt med pengar för att betala sina utgifter och köpa tillgångar. Medan ett resultaträkning kan berätta om ett företag har vinst, kan ett kassaflödesanalys berätta om företaget genererade pengar. Ett kassaflödesanalys visar förändringar över tiden istället för absoluta dollarbelopp vid en tidpunkt. Den använder och omarrangerar informationen från en företags balansräkning och resultaträkning. Nedre raden i kassaflödesanalysen visar nettoökningen eller minskningen av kontanter för perioden. I allmänhet är kassaflödesanalyserna indelade i tre huvuddelar. Varje del bedömer kassaflödet från en av tre typer av verksamheter: (1) verksamhetsverksamhet (2) investeringsverksamhet och (3) finansieringsverksamhet. Verksamhetsverksamhet Den första delen av ett kassaflödesanalys analyserar ett företags kassaflöde från nettoresultat eller förluster. För de flesta företag försonar denna del av kassaflödesanalysen nettoresultatet (som visas i resultaträkningen) mot de faktiska pengar som företaget mottog från eller använde i dess operativa verksamhet. För att göra detta justerar nettoresultatet för eventuella icke-kontanta poster (till exempel att lägga tillbaka avskrivningskostnader) och justerar för eventuella kontanter som användes eller tillhandahållits av andra rörelsevinst och skulder. Investeringsverksamheter Den andra delen av kassaflödesanalysen visar kassaflödet från all investeringsverksamhet, som i allmänhet omfattar inköp eller försäljning av långfristiga tillgångar, såsom materiella anläggningstillgångar samt värdepapper. Om ett företag köper en maskin, skulle kassaflödesanalysen spegla denna aktivitet som ett kassaflöde från investeringsverksamheten eftersom det använde pengar. Om företaget bestämde sig för att sälja några investeringar från en investeringsportfölj, skulle intäkterna från försäljningen uppträda som ett kassaflöde från investeringsverksamheten eftersom det gav kontant. Finansieringsverksamhet Den tredje delen av kassaflödesanalysen visar kassaflödet från alla finansieringsaktiviteter. Typiska kassaflödeskällor inkluderar kontanter som uppkommer genom att sälja aktier och obligationer eller låna från banker. Likaså skulle betalning av ett banklån uppstå som en användning av kassaflöde. Läs fotnoter En häst som heter Read the Footnotes sprang i 2004 Kentucky Derby. Han slutade sjunde, men om han hade vunnit skulle det ha varit en seger för förtroende för finansiell kompetens överallt. Det är så viktigt att läsa fotnoter. Fotnoter till bokslutet är fyllda med information. Här är några av höjdpunkterna: Betydande redovisningsprinciper och praxis Företagen är skyldiga att redogöra för de redovisningsprinciper som är viktigast för att beskriva företagets ekonomiska situation och resultat. Dessa kräver ofta förvaltningens svåraste, subjektiva eller komplexa bedömningar. Inkomstskatter Fotnoter ger detaljerad information om bolagets nuvarande och uppskjuten inkomstskatt. Informationen är uppdelad på nivå federal, statlig, lokal andor utländsk, och de viktigaste föremålen som påverkar företagets effektiva skattesats beskrivs. Pensionsplaner och andra pensionsprogram Fotnoter diskuterar bolagets pensionsplaner och andra pensions - eller ersättningsprogram. Anteckningarna innehåller specifik information om tillgångarna och kostnaderna för dessa program, och ange om och hur mycket planerna är över - eller underfinansierade. Optionsoptioner Noterna innehåller också information om optioner som beviljas tjänstemän och anställda, inklusive metoden för redovisning av aktiebaserad ersättning och effekten av metoden på rapporterade resultat. Läs MDA Du kan hitta en berättande förklaring av en företags finansiella resultat i en del av kvartalsrapporten eller årsberättelsen med titeln Management Discussion and Analysis of Financial Condition och resultat av verksamheten. MDA är ledningens möjlighet att ge investerare en bild av företagets ekonomiska resultat och villkor. Its managements opportunity to tell investors what the financial statements show and do not show, as well as important trends and risks that have shaped the past or are reasonably likely to shape the companys future. The SECs rules governing MDA require disclosure about trends, events or uncertainties known to management that would have a material impact on reported financial information. The purpose of MDA is to provide investors with information that the companys management believes to be necessary to an understanding of its financial condition, changes in financial condition and results of operations. It is intended to help investors to see the company through the eyes of management. It is also intended to provide context for the financial statements and information about the companys earnings and cash flows. Financial Statement Ratios and Calculations Youve probably heard people banter around phrases like PE ratio, current ratio and operating margin. But what do these terms mean and why dont they show up on financial statements Listed below are just some of the many ratios that investors calculate from information on financial statements and then use to evaluate a company. As a general rule, desirable ratios vary by industry. Debt-to-equity ratio compares a companys total debt to shareholders equity. Both of these numbers can be found on a companys balance sheet. To calculate debt-to-equity ratio, you divide a companys total liabilities by its shareholder equity, or Debt-to-Equity Ratio Total Liabilities Shareholders Equity If a company has a debt-to-equity ratio of 2 to 1, it means that the company has two dollars of debt to every one dollar shareholders invest in the company. In other words, the company is taking on debt at twice the rate that its owners are investing in the company. Inventory turnover ratio compares a companys cost of sales on its income statement with its average inventory balance for the period. To calculate the average inventory balance for the period, look at the inventory numbers listed on the balance sheet. Take the balance listed for the period of the report and add it to the balance listed for the previous comparable period, and then divide by two. (Remember that balance sheets are snapshots in time. So the inventory balance for the previous period is the beginning balance for the current period, and the inventory balance for the current period is the ending balance.) To calculate the inventory turnover ratio, you divide a companys cost of sales (just below the net revenues on the income statement) by the average inventory for the period, or Inventory Turnover Ratio Cost of Sales Average Inventory for the PeriodIf a company has an inventory turnover ratio of 2 to 1, it means that the companys inventory turned over twice in the reporting period. Operating margin compares a companys operating income to net revenues. Both of these numbers can be found on a companys income statement. To calculate operating margin, you divide a companys income from operations (before interest and income tax expenses) by its net revenues, or Operating Margin Income from Operations Net RevenuesOperating margin is usually expressed as a percentage. It shows, for each dollar of sales, what percentage was profit. PE ratio compares a companys common stock price with its earnings per share. To calculate a companys PE ratio, you divide a companys stock price by its earnings per share, or PE Ratio Price per share Earnings per shareIf a companys stock is selling at 20 per share and the company is earning 2 per share, then the companys PE Ratio is 10 to 1. The companys stock is selling at 10 times its earnings. Working capital is the money leftover if a company paid its current liabilities (that is, its debts due within one-year of the date of the balance sheet) from its current assets. Working Capital Current Assets Current Liabilities Bringing It All Together Although this brochure discusses each financial statement separately, keep in mind that they are all related. The changes in assets and liabilities that you see on the balance sheet are also reflected in the revenues and expenses that you see on the income statement, which result in the companys gains or losses. Cash flows provide more information about cash assets listed on a balance sheet and are related, but not equivalent, to net income shown on the income statement. And so on. No one financial statement tells the complete story. But combined, they provide very powerful information for investors. And information is the investors best tool when it comes to investing wisely. For the Last Time: Stock Options Are an Expense The time has come to end the debate on accounting for stock options the controversy has been going on far too long. In fact, the rule governing the reporting of executive stock options dates back to 1972, when the Accounting Principles Board, the predecessor to the Financial Accounting Standards Board (FASB), issued APB 25. The rule specified that the cost of options at the grant date should be measured by their intrinsic valuethe difference between the current fair market value of the stock and the exercise price of the option. Under this method, no cost was assigned to options when their exercise price was set at the current market price. The rationale for the rule was fairly simple: Because no cash changes hands when the grant is made, issuing a stock option is not an economically significant transaction. Thats what many thought at the time. Whats more, little theory or practice was available in 1972 to guide companies in determining the value of such untraded financial instruments. APB 25 was obsolete within a year. The publication in 1973 of the Black-Scholes formula triggered a huge boom in markets for publicly traded options, a movement reinforced by the opening, also in 1973, of the Chicago Board Options Exchange. It was surely no coincidence that the growth of the traded options markets was mirrored by an increasing use of share option grants in executive and employee compensation. The National Center for Employee Ownership estimates that nearly 10 million employees received stock options in 2000 fewer than 1 million did in 1990. It soon became clear in both theory and practice that options of any kind were worth far more than the intrinsic value defined by APB 25. FASB initiated a review of stock option accounting in 1984 and, after more than a decade of heated controversy, finally issued SFAS 123 in October 1995. It recommendedbut did not requirecompanies to report the cost of options granted and to determine their fair market value using option-pricing models. The new standard was a compromise, reflecting intense lobbying by businesspeople and politicians against mandatory reporting. They argued that executive stock options were one of the defining components in Americas extraordinary economic renaissance, so any attempt to change the accounting rules for them was an attack on Americas hugely successful model for creating new businesses. Inevitably, most companies chose to ignore the recommendation that they opposed so vehemently and continued to record only the intrinsic value at grant date, typically zero, of their stock option grants. Subsequently, the extraordinary boom in share prices made critics of option expensing look like spoilsports. But since the crash, the debate has returned with a vengeance. The spate of corporate accounting scandals in particular has revealed just how unreal a picture of their economic performance many companies have been painting in their financial statements. Increasingly, investors and regulators have come to recognize that option-based compensation is a major distorting factor. Had AOL Time Warner in 2001, for example, reported employee stock option expenses as recommended by SFAS 123, it would have shown an operating loss of about 1.7 billion rather than the 700 million in operating income it actually reported. We believe that the case for expensing options is overwhelming, and in the following pages we examine and dismiss the principal claims put forward by those who continue to oppose it. We demonstrate that, contrary to these experts arguments, stock option grants have real cash-flow implications that need to be reported, that the way to quantify those implications is available, that footnote disclosure is not an acceptable substitute for reporting the transaction in the income statement and balance sheet, and that full recognition of option costs need not emasculate the incentives of entrepreneurial ventures. We then discuss just how firms might go about reporting the cost of options on their income statements and balance sheets. Fallacy 1: Stock Options Do Not Represent a Real Cost It is a basic principle of accounting that financial statements should record economically significant transactions. No one doubts that traded options meet that criterion billions of dollars worth are bought and sold every day, either in the over-the-counter market or on exchanges. For many people, though, company stock option grants are a different story. These transactions are not economically significant, the argument goes, because no cash changes hands. As former American Express CEO Harvey Golub put it in an August 8, 2002, Wall Street Journal article, stock option grants are never a cost to the company and, therefore, should never be recorded as a cost on the income statement. That position defies economic logic, not to mention common sense, in several respects. For a start, transfers of value do not have to involve transfers of cash. While a transaction involving a cash receipt or payment is sufficient to generate a recordable transaction, it is not necessary. Events such as exchanging stock for assets, signing a lease, providing future pension or vacation benefits for current-period employment, or acquiring materials on credit all trigger accounting transactions because they involve transfers of value, even though no cash changes hands at the time the transaction occurs. Even if no cash changes hands, issuing stock options to employees incurs a sacrifice of cash, an opportunity cost, which needs to be accounted for. If a company were to grant stock, rather than options, to employees, everyone would agree that the companys cost for this transaction would be the cash it otherwise would have received if it had sold the shares at the current market price to investors. It is exactly the same with stock options. When a company grants options to employees, it forgoes the opportunity to receive cash from underwriters who could take these same options and sell them in a competitive options market to investors. Warren Buffett made this point graphically in an April 9, 2002, Washington Post column when he stated: Berkshire Hathaway will be happy to receive options in lieu of cash for many of the goods and services that we sell corporate America. Granting options to employees rather than selling them to suppliers or investors via underwriters involves an actual loss of cash to the firm. It can, of course, be more reasonably argued that the cash forgone by issuing options to employees, rather than selling them to investors, is offset by the cash the company conserves by paying its employees less cash. As two widely respected economists, Burton G. Malkiel and William J. Baumol, noted in an April 4, 2002, Wall Street Journal article: A new, entrepreneurial firm may not be able to provide the cash compensation needed to attract outstanding workers. Instead, it can offer stock options. But Malkiel and Baumol, unfortunately, do not follow their observation to its logical conclusion. For if the cost of stock options is not universally incorporated into the measurement of net income, companies that grant options will underreport compensation costs, and it wont be possible to compare their profitability, productivity, and return-on-capital measures with those of economically equivalent companies that have merely structured their compensation system in a different way. The following hypothetical illustration shows how that can happen. Imagine two companies, KapCorp and MerBod, competing in exactly the same line of business. The two differ only in the structure of their employee compensation packages. KapCorp pays its workers 400,000 in total compensation in the form of cash during the year. At the beginning of the year, it also issues, through an underwriting, 100,000 worth of options in the capital market, which cannot be exercised for one year, and it requires its employees to use 25 of their compensation to buy the newly issued options. The net cash outflow to KapCorp is 300,000 (400,000 in compensation expense less 100,000 from the sale of the options). MerBods approach is only slightly different. It pays its workers 300,000 in cash and issues them directly 100,000 worth of options at the start of the year (with the same one-year exercise restriction). Economically, the two positions are identical. Each company has paid a total of 400,000 in compensation, each has issued 100,000 worth of options, and for each the net cash outflow totals 300,000 after the cash received from issuing the options is subtracted from the cash spent on compensation. Employees at both companies are holding the same 100,000 of options during the year, producing the same motivation, incentive, and retention effects. How legitimate is an accounting standard that allows two economically identical transactions to produce radically different numbers In preparing its year-end statements, KapCorp will book compensation expense of 400,000 and will show 100,000 in options on its balance sheet in a shareholder equity account. If the cost of stock options issued to employees is not recognized as an expense, however, MerBod will book a compensation expense of only 300,000 and not show any options issued on its balance sheet. Assuming otherwise identical revenues and costs, it will look as though MerBods earnings were 100,000 higher than KapCorps. MerBod will also seem to have a lower equity base than KapCorp, even though the increase in the number of shares outstanding will eventually be the same for both companies if all the options are exercised. As a result of the lower compensation expense and lower equity position, MerBods performance by most analytic measures will appear to be far superior to KapCorps. This distortion is, of course, repeated every year that the two firms choose the different forms of compensation. How legitimate is an accounting standard that allows two economically identical transactions to produce radically different numbers Fallacy 2: The Cost of Employee Stock Options Cannot Be Estimated Some opponents of option expensing defend their position on practical, not conceptual, grounds. Option-pricing models may work, they say, as a guide for valuing publicly traded options. But they cant capture the value of employee stock options, which are private contracts between the company and the employee for illiquid instruments that cannot be freely sold, swapped, pledged as collateral, or hedged. It is indeed true that, in general, an instruments lack of liquidity will reduce its value to the holder. But the holders liquidity loss makes no difference to what it costs the issuer to create the instrument unless the issuer somehow benefits from the lack of liquidity. And for stock options, the absence of a liquid market has little effect on their value to the holder. The great beauty of option-pricing models is that they are based on the characteristics of the underlying stock. Thats precisely why they have contributed to the extraordinary growth of options markets over the last 30 years. The Black-Scholes price of an option equals the value of a portfolio of stock and cash that is managed dynamically to replicate the payoffs to that option. With a completely liquid stock, an otherwise unconstrained investor could entirely hedge an options risk and extract its value by selling short the replicating portfolio of stock and cash. In that case, the liquidity discount on the options value would be minimal. And that applies even if there were no market for trading the option directly. Therefore, the liquidityor lack thereofof markets in stock options does not, by itself, lead to a discount in the options value to the holder. Investment banks, commercial banks, and insurance companies have now gone far beyond the basic, 30-year-old Black-Scholes model to develop approaches to pricing all sorts of options: Standard ones. Exotic ones. Options traded through intermediaries, over the counter, and on exchanges. Options linked to currency fluctuations. Options embedded in complex securities such as convertible debt, preferred stock, or callable debt like mortgages with prepay features or interest rate caps and floors. A whole subindustry has developed to help individuals, companies, and money market managers buy and sell these complex securities. Current financial technology certainly permits firms to incorporate all the features of employee stock options into a pricing model. A few investment banks will even quote prices for executives looking to hedge or sell their stock options prior to vesting, if their companys option plan allows it. Of course, formula-based or underwriters estimates about the cost of employee stock options are less precise than cash payouts or share grants. But financial statements should strive to be approximately right in reflecting economic reality rather than precisely wrong. Managers routinely rely on estimates for important cost items, such as the depreciation of plant and equipment and provisions against contingent liabilities, such as future environmental cleanups and settlements from product liability suits and other litigation. When calculating the costs of employees pensions and other retirement benefits, for instance, managers use actuarial estimates of future interest rates, employee retention rates, employee retirement dates, the longevity of employees and their spouses, and the escalation of future medical costs. Pricing models and extensive experience make it possible to estimate the cost of stock options issued in any given period with a precision comparable to, or greater than, many of these other items that already appear on companies income statements and balance sheets. Not all the objections to using Black-Scholes and other option valuation models are based on difficulties in estimating the cost of options granted. For example, John DeLong, in a June 2002 Competitive Enterprise Institute paper entitled The Stock Options Controversy and the New Economy, argued that even if a value were calculated according to a model, the calculation would require adjustment to reflect the value to the employee. He is only half right. By paying employees with its own stock or options, the company forces them to hold highly non-diversified financial portfolios, a risk further compounded by the investment of the employees own human capital in the company as well. Since almost all individuals are risk averse, we can expect employees to place substantially less value on their stock option package than other, better-diversified, investors would. Estimates of the magnitude of this employee risk discountor deadweight cost, as it is sometimes calledrange from 20 to 50, depending on the volatility of the underlying stock and the degree of diversification of the employees portfolio. The existence of this deadweight cost is sometimes used to justify the apparently huge scale of option-based remuneration handed out to top executives. A company seeking, for instance, to reward its CEO with 1 million in options that are worth 1,000 each in the market may (perhaps perversely) reason that it should issue 2,000 rather than 1,000 options because, from the CEOs perspective, the options are worth only 500 each. (We would point out that this reasoning validates our earlier point that options are a substitute for cash.) But while it might arguably be reasonable to take deadweight cost into account when deciding how much equity-based compensation (such as options) to include in an executives pay packet, it is certainly not reasonable to let dead-weight cost influence the way companies record the costs of the packets. Financial statements reflect the economic perspective of the company, not the entities (including employees) with which it transacts. When a company sells a product to a customer, for example, it does not have to verify what the product is worth to that individual. It counts the expected cash payment in the transaction as its revenue. Similarly, when the company purchases a product or service from a supplier, it does not examine whether the price paid was greater or less than the suppliers cost or what the supplier could have received had it sold the product or service elsewhere. The company records the purchase price as the cash or cash equivalent it sacrificed to acquire the good or service. Suppose a clothing manufacturer were to build a fitness center for its employees. The company would not do so to compete with fitness clubs. It would build the center to generate higher revenues from increased productivity and creativity of healthier, happier employees and to reduce costs arising from employee turnover and illness. The cost to the company is clearly the cost of building and maintaining the facility, not the value that the individual employees might place on it. The cost of the fitness center is recorded as a periodic expense, loosely matched to the expected revenue increase and reductions in employee-related costs. The only reasonable justification we have seen for costing executive options below their market value stems from the observation that many options are forfeited when employees leave, or are exercised too early because of employees risk aversion. In these cases, existing shareholders equity is diluted less than it would otherwise be, or not at all, consequently reducing the companys compensation cost. While we agree with the basic logic of this argument, the impact of forfeiture and early exercise on theoretical values may be grossly exaggerated. (See The Real Impact of Forfeiture and Early Exercise at the end of this article.) The Real Impact of Forfeiture and Early Exercise Unlike cash salary, stock options cannot be transferred from the individual granted them to anyone else. Nontransferability has two effects that combine to make employee options less valuable than conventional options traded in the market. First, employees forfeit their options if they leave the company before the options have vested. Second, employees tend to reduce their risk by exercising vested stock options much earlier than a well-diversified investor would, thereby reducing the potential for a much higher payoff had they held the options to maturity. Employees with vested options that are in the money will also exercise them when they quit, since most companies require employees to use or lose their options upon departure. In both cases, the economic impact on the company of issuing the options is reduced, since the value and relative size of existing shareholders stakes are diluted less than they could have been, or not at all. Recognizing the increasing probability that companies will be required to expense stock options, some opponents are fighting a rearguard action by trying to persuade standard setters to significantly reduce the reported cost of those options, discounting their value from that measured by financial models to reflect the strong likelihood of forfeiture and early exercise. Current proposals put forth by these people to FASB and IASB would allow companies to estimate the percentage of options forfeited during the vesting period and reduce the cost of option grants by this amount. Also, rather than use the expiration date for the option life in an option-pricing model, the proposals seek to allow companies to use an expected life for the option to reflect the likelihood of early exercise. Using an expected life (which companies may estimate at close to the vesting period, say, four years) instead of the contractual period of, say, ten years, would significantly reduce the estimated cost of the option. Some adjustment should be made for forfeiture and early exercise. But the proposed method significantly overstates the cost reduction since it neglects the circumstances under which options are most likely to be forfeited or exercised early. When these circumstances are taken into account, the reduction in employee option costs is likely to be much smaller. First, consider forfeiture. Using a flat percentage for forfeitures based on historical or prospective employee turnover is valid only if forfeiture is a random event, like a lottery, independent of the stock price. In reality, however, the likelihood of forfeiture is negatively related to the value of the options forfeited and, hence, to the stock price itself. People are more likely to leave a company and forfeit options when the stock price has declined and the options are worth little. But if the firm has done well and the stock price has increased significantly since grant date, the options will have become much more valuable, and employees will be much less likely to leave. If employee turnover and forfeiture are more likely when the options are least valuable, then little of the options total cost at grant date is reduced because of the probability of forfeiture. The argument for early exercise is similar. It also depends on the future stock price. Employees will tend to exercise early if most of their wealth is bound up in the company, they need to diversify, and they have no other way to reduce their risk exposure to the companys stock price. Senior executives, however, with the largest option holdings, are unlikely to exercise early and destroy option value when the stock price has risen substantially. Often they own unrestricted stock, which they can sell as a more efficient means to reduce their risk exposure. Or they have enough at stake to contract with an investment bank to hedge their option positions without exercising prematurely. As with the forfeiture feature, the calculation of an expected option life without regard to the magnitude of the holdings of employees who exercise early, or to their ability to hedge their risk through other means, would significantly underestimate the cost of options granted. Option-pricing models can be modified to incorporate the influence of stock prices and the magnitude of employees option and stock holdings on the probabilities of forfeiture and early exercise. (See, for example, Mark Rubinsteins Fall 1995 article in the Journal of Derivatives . On the Accounting Valuation of Employee Stock Options.) The actual magnitude of these adjustments needs to be based on specific company data, such as stock price appreciation and distribution of option grants among employees. The adjustments, properly assessed, could turn out to be significantly smaller than the proposed calculations (apparently endorsed by FASB and IASB) would produce. Indeed, for some companies, a calculation that ignores forfeiture and early exercise altogether could come closer to the true cost of options than one that entirely ignores the factors that influence employees forfeiture and early exercise decisions. Fallacy 3: Stock Option Costs Are Already Adequately Disclosed Another argument in defense of the existing approach is that companies already disclose information about the cost of option grants in the footnotes to the financial statements. Investors and analysts who wish to adjust income statements for the cost of options, therefore, have the necessary data readily available. We find that argument hard to swallow. As we have pointed out, it is a fundamental principle of accounting that the income statement and balance sheet should portray a companys underlying economics. Relegating an item of such major economic significance as employee option grants to the footnotes would systematically distort those reports. But even if we were to accept the principle that footnote disclosure is sufficient, in reality we would find it a poor substitute for recognizing the expense directly on the primary statements. For a start, investment analysts, lawyers, and regulators now use electronic databases to calculate profitability ratios based on the numbers in companies audited income statements and balance sheets. An analyst following an individual company, or even a small group of companies, could make adjustments for information disclosed in footnotes. But that would be difficult and costly to do for a large group of companies that had put different sorts of data in various nonstandard formats into footnotes. Clearly, it is much easier to compare companies on a level playing field, where all compensation expenses have been incorporated into the income numbers. Whats more, numbers divulged in footnotes can be less reliable than those disclosed in the primary financial statements. For one thing, executives and auditors typically review supplementary footnotes last and devote less time to them than they do to the numbers in the primary statements. As just one example, the footnote in eBays FY 2000 annual report reveals a weighted average grant-date fair value of options granted during 1999 of 105.03 for a year in which the weighted average exercise price of shares granted was 64.59. Just how the value of options granted can be 63 more than the value of the underlying stock is not obvious. In FY 2000, the same effect was reported: a fair value of options granted of 103.79 with an average exercise price of 62.69. Apparently, this error was finally detected, since the FY 2001 report retroactively adjusted the 1999 and 2000 average grant-date fair values to 40.45 and 41.40, respectively. We believe executives and auditors will exert greater diligence and care in obtaining reliable estimates of the cost of stock options if these figures are included in companies income statements than they currently do for footnote disclosure. Our colleague William Sahlman in his December 2002 HBR article, Expensing Options Solves Nothing, has expressed concern that the wealth of useful information contained in the footnotes about the stock options granted would be lost if options were expensed. But surely recognizing the cost of options in the income statement does not preclude continuing to provide a footnote that explains the underlying distribution of grants and the methodology and parameter inputs used to calculate the cost of the stock options. Some critics of stock option expensing argue, as venture capitalist John Doerr and FedEx CEO Frederick Smith did in an April 5, 2002, New York Times column, that if expensing were required, the impact of options would be counted twice in the earnings per share: first as a potential dilution of the earnings, by increasing the shares outstanding, and second as a charge against reported earnings. The result would be inaccurate and misleading earnings per share. We have several difficulties with this argument. First, option costs only enter into a (GAAP-based) diluted earnings-per-share calculation when the current market price exceeds the option exercise price. Thus, fully diluted EPS numbers still ignore all the costs of options that are nearly in the money or could become in the money if the stock price increased significantly in the near term. Second, relegating the determination of the economic impact of stock option grants solely to an EPS calculation greatly distorts the measurement of reported income, would not be adjusted to reflect the economic impact of option costs. These measures are more significant summaries of the change in economic value of a company than the prorated distribution of this income to individual shareholders revealed in the EPS measure. This becomes eminently clear when taken to its logical absurdity: Suppose companies were to compensate all their suppliersof materials, labor, energy, and purchased serviceswith stock options rather than with cash and avoid all expense recognition in their income statement. Their income and their profitability measures would all be so grossly inflated as to be useless for analytic purposes only the EPS number would pick up any economic effect from the option grants. Our biggest objection to this spurious claim, however, is that even a calculation of fully diluted EPS does not fully reflect the economic impact of stock option grants. The following hypothetical example illustrates the problems, though for purposes of simplicity we will use grants of shares instead of options. The reasoning is exactly the same for both cases. Lets say that each of our two hypothetical companies, KapCorp and MerBod, has 8,000 shares outstanding, no debt, and annual revenue this year of 100,000. KapCorp decides to pay its employees and suppliers 90,000 in cash and has no other expenses. MerBod, however, compensates its employees and suppliers with 80,000 in cash and 2,000 shares of stock, at an average market price of 5 per share. The cost to each company is the same: 90,000. But their net income and EPS numbers are very different. KapCorps net income before taxes is 10,000, or 1.25 per share. By contrast, MerBods reported net income (which ignores the cost of the equity granted to employees and suppliers) is 20,000, and its EPS is 2.00 (which takes into account the new shares issued). Of course, the two companies now have different cash balances and numbers of shares outstanding with a claim on them. But KapCorp can eliminate that discrepancy by issuing 2,000 shares of stock in the market during the year at an average selling price of 5 per share. Now both companies have closing cash balances of 20,000 and 10,000 shares outstanding. Under current accounting rules, however, this transaction only exacerbates the gap between the EPS numbers. KapCorps reported income remains 10,000, since the additional 10,000 value gained from the sale of the shares is not reported in net income, but its EPS denominator has increased from 8,000 to 10,000. Consequently, KapCorp now reports an EPS of 1.00 to MerBods 2.00, even though their economic positions are identical: 10,000 shares outstanding and increased cash balances of 20,000. The people claiming that options expensing creates a double-counting problem are themselves creating a smoke screen to hide the income-distorting effects of stock option grants. The people claiming that options expensing creates a double-counting problem are themselves creating a smoke screen to hide the income-distorting effects of stock option grants. Indeed, if we say that the fully diluted EPS figure is the right way to disclose the impact of share options, then we should immediately change the current accounting rules for situations when companies issue common stock, convertible preferred stock, or convertible bonds to pay for services or assets. At present, when these transactions occur, the cost is measured by the fair market value of the consideration involved. Why should options be treated differently Fallacy 4: Expensing Stock Options Will Hurt Young Businesses Opponents of expensing options also claim that doing so will be a hardship for entrepreneurial high-tech firms that do not have the cash to attract and retain the engineers and executives who translate entrepreneurial ideas into profitable, long-term growth. This argument is flawed on a number of levels. For a start, the people who claim that option expensing will harm entrepreneurial incentives are often the same people who claim that current disclosure is adequate for communicating the economics of stock option grants. The two positions are clearly contradictory. If current disclosure is sufficient, then moving the cost from a footnote to the balance sheet and income statement will have no market effect. But to argue that proper costing of stock options would have a significant adverse impact on companies that make extensive use of them is to admit that the economics of stock options, as currently disclosed in footnotes, are not fully reflected in companies market prices. More seriously, however, the claim simply ignores the fact that a lack of cash need not be a barrier to compensating executives. Rather than issuing options directly to employees, companies can always issue them to underwriters and then pay their employees out of the money received for those options. Considering that the market systematically puts a higher value on options than employees do, companies are likely to end up with more cash from the sale of externally issued options (which carry with them no deadweight costs) than they would by granting options to employees in lieu of higher salaries. Even privately held companies that raise funds through angel and venture capital investors can take this approach. The same procedures used to place a value on a privately held company can be used to estimate the value of its options, enabling external investors to provide cash for options about as readily as they provide cash for stock. Thats not to say, of course, that entrepreneurs should never get option grants. Venture capital investors will always want employees to be compensated with some stock options in lieu of cash to be assured that the employees have some skin in the game and so are more likely to be honest when they tout their companys prospects to providers of new capital. But that does not preclude also raising cash by selling options externally to pay a large part of the cash compensation to employees. We certainly recognize the vitality and wealth that entrepreneurial ventures, particularly those in the high-tech sector, bring to the U. S. economy. A strong case can be made for creating public policies that actively assist these companies in their early stages, or even in their more established stages. The nation should definitely consider a regulation that makes entrepreneurial, job-creating companies healthier and more competitive by changing something as simple as an accounting journal entry. But we have to question the effectiveness of the current rule, which essentially makes the benefits from a deliberate accounting distortion proportional to companies use of one particular form of employee compensation. After all, some entrepreneurial, job-creating companies might benefit from picking other forms of incentive compensation that arguably do a better job of aligning executive and shareholder interests than conventional stock options do. Indexed or performance options, for example, ensure that management is not rewarded just for being in the right place at the right time or penalized just for being in the wrong place at the wrong time. A strong case can also be made for the superiority of properly designed restricted stock grants and deferred cash payments. Yet current accounting standards require that these, and virtually all other compensation alternatives, be expensed. Are companies that choose those alternatives any less deserving of an accounting subsidy than Microsoft, which, having granted 300 million options in 2001 alone, is by far the largest issuer of stock options A less distorting approach for delivering an accounting subsidy to entrepreneurial ventures would simply be to allow them to defer some percentage of their total employee compensation for some number of years, which could be indefinitelyjust as companies granting stock options do now. That way, companies could get the supposed accounting benefits from not having to report a portion of their compensation costs no matter what form that compensation might take. What Will Expensing Involve Although the economic arguments in favor of reporting stock option grants on the principal financial statements seem to us to be overwhelming, we do recognize that expensing poses challenges. For a start, the benefits accruing to the company from issuing stock options occur in future periods, in the form of increased cash flows generated by its option motivated and retained employees. The fundamental matching principle of accounting requires that the costs of generating those higher revenues be recognized at the same time the revenues are recorded. This is why companies match the cost of multiperiod assets such as plant and equipment with the revenues these assets produce over their economic lives. In some cases, the match can be based on estimates of the future cash flows. In expensing capitalized software-development costs, for instance, managers match the costs against a predicted pattern of benefits accrued from selling the software. In the case of options, however, managers would have to estimate an equivalent pattern of benefits arising from their own decisions and activities. That would likely introduce significant measurement error and provide opportunities for managers to bias their estimates. We therefore believe that using a standard straight-line amortization formula will reduce measurement error and management bias despite some loss of accuracy. The obvious period for the amortization is the useful economic life of the granted option, probably best measured by the vesting period. Thus, for an option vesting in four years, 148 of the cost of the option would be expensed through the income statement in each month until the option vests. This would treat employee option compensation costs the same way the costs of plant and equipment or inventory are treated when they are acquired through equity instruments, such as in an acquisition. In addition to being reported on the income statement, the option grant should also appear on the balance sheet. In our opinion, the cost of options issued represents an increase in shareholders equity at the time of grant and should be reported as paid-in capital. Some experts argue that stock options are more like contingent liability than equity transactions since their ultimate cost to the company cannot be determined until employees either exercise or forfeit their options. This argument, of course, ignores the considerable economic value the company has sacrificed at time of grant. Whats more, a contingent liability is usually recognized as an expense when it is possible to estimate its value and the liability is likely to be incurred. At time of grant, both these conditions are met. The value transfer is not just probable it is certain. The company has granted employees an equity security that could have been issued to investors and suppliers who would have given cash, goods, and services in return. The amount sacrificed can also be estimated, using option-pricing models or independent estimates from investment banks. There has to be, of course, an offsetting entry on the asset side of the balance sheet. FASB, in its exposure draft on stock option accounting in 1994, proposed that at time of grant an asset called prepaid compensation expense be recognized, a recommendation we endorse. FASB, however, subsequently retracted its proposal in the face of criticism that since employees can quit at any time, treating their deferred compensation as an asset would violate the principle that a company must always have legal control over the assets it reports. We feel that FASB capitulated too easily to this argument. The firm does have an asset because of the option grantpresumably a loyal, motivated employee. Even though the firm does not control the asset in a legal sense, it does capture the benefits. FASBs concession on this issue subverted substance to form. Finally, there is the issue of whether to allow companies to revise the income number theyve reported after the grants have been issued. Some commentators argue that any recorded stock option compensation expense should be reversed if employees forfeit the options by leaving the company before vesting or if their options expire unexercised. But if companies were to mark compensation expense downward when employees forfeit their options, should they not also mark it up when the share price rises, thereby increasing the market value of the options Clearly, this can get complicated, and it comes as no surprise that neither FASB nor IASB recommends any kind of postgrant accounting revisions, since that would open up the question of whether to use mark-to-market accounting for all types of assets and liabilities, not just share options. At this time, we dont have strong feelings about whether the benefits from mark-to-market accounting for stock options exceed the costs. But we would point out that people who object to estimating the cost of options granted at time of issue should be even less enthusiastic about reestimating their options cost each quarter. We recognize that options are a powerful incentive, and we believe that all companies should consider them in deciding how to attract and retain talent and align the interests of managers and owners. But we also believe that failing to record a transaction that creates such powerful effects is economically indefensible and encourages companies to favor options over alternative compensation methods. It is not the proper role of accounting standards to distort executive and employee compensation by subsidizing one form of compensation relative to all others. Companies should choose compensation methods according to their economic benefitsnot the way they are reported. It is not the proper role of accounting standards to distort executive and employee compensation by subsidizing one form of compensation relative to all others. A version of this article appeared in the March 2003 issue of Harvard Business Review .